2014 skrevs svensk kulturhistoria. Då bildades SUB – Riksförbundet För Subkultur, vilket vad vi vet är inte bara Sveriges utan världens första riksorganisation som i en demokratisk struktur samlar de alternativa subkulturerna. Nu fyller SUB 10 år och detta kommer vi uppmärksamma under 2024. Här kommer några ord om detta från SUB:s förbundsordförande:

”I år firar vi SUB:s tioårsjubileum. Tänk att det redan gått tio år sedan vi satt i Folkets hus i Umeå och höll vårt allra första årsmöte! Under de tio år som gått har förbundet haft såväl framgångar som motgångar och det är framför allt framgångarna som jag ser tillbaka på. Vi har gått från att vara en mycket liten, i det närmsta perifer organisation, till att bli en aktör som tas på stort allvar av beslutsfattare, politiker och resten av kulturlivet. Inte för att vi är en av de största kulturorganisationerna i Sverige men för att vi är en av de mest engagerade och hårdast arbetande.

Med det sagt så har vi verkligen vuxit även storleksmässigt under åren som gått, något som givetvis beror just på vårt arbete och engagemang för subkulturerna i Sverige. Vi har gått från en handfull medlemsföreningar till att vara det självklara riksförbundet för föreningar, utövare och andra aktörer inom det subkulturella fältet.

När jag rör mig på våra scener idag så får jag inte längre frågan ”Vad är SUB och varför ska vi vara med?”, utan får snarare höra ”Vad bra att jag träffade dig! Hur ska vi göra för att gå med i förbundet?” Jag märker också att jag alltmer sällan behöver förklara för beslutsfattare, politiker och andra aktörer i kulturlivet vad SUB är för något. Vi har gjort ett avtryck! Vi har också blivit en part som man vänder sig till när man till exempel vill lägga ut en statlig utredning om kultur på remiss, när man från myndighetshåll vill ha synpunkter från och diskussion med kulturlivet eller när andra kulturorganisationer vill samarbeta på olika sätt.

Kanske borde vi bara luta oss tillbaka och vara nöjda nu då? Absolut inte! Subkulturerna har fortfarande inte det kulturpolitiska erkännande som vi anser borde vara självklart, vi blir efter tio års verksamhet fortfarande mycket styvmoderligt behandlade av Kulturrådet och andra myndigheter. Våra medlemsföreningar upplever samma sak hos kommunala och regionala kulturförvaltningar och sammantaget tycks våra uttryck fortfarande inte ha samma värde som mer traditionell och etablerad kultur.

Min bestämda uppfattning är att all kultur har samma värde, oavsett om den utövas av jazzkatter eller av gothare och förbundet kommer oförtrutet att fortsätta kämpa för det. Häng med oss i tio år till!

Andreas Wandegren, förbundsordförande