För ett år sedan släpptes den banbrytande rapporten Utlåsningseffekten del 1 som betraktade de statliga stöden till landets riksorganisationer i kulturlivet. Nu släpps uppföljaren! Denna rapport tar vid där den första slutade och följer upp vad som hänt med stöden. Rapporten presenterar även en omfattande översyn över hur de nationella verksamhetsbidragen till landets musikarrangörer har sett ut och förändrats över tid.

Sammanfattningsvis visar rapporten på mycket stora utmaningar när det kommer till de statliga stöden till landets riksorganisationer och musikarrangörer. Resultaten talar för att stöden är bristfälliga gentemot de sökandes behov och att stöden brister i förmåga att bidra till de nationella kulturpolitiska målens efterlevnad och uppfyllelse. Myndigheten har inte resurser att klara sitt uppdrag. Det verkar saknas en kulturpolitisk strategi som förmår skapa hållbara förutsättningar för det fria och ideellt organiserade kulturlivets infrastrukturer.

Ladda ner och läs rapporten i sin helhet här.